typiskt.

Seriöst. Jag fattade ingenting när klockan ringde i morse. Det fick bli resorb till frukost (så jävla äckligt men jag tvingade i mig det i förebyggande syfte.. för mitt eget bästa).
Efter det slängde jag ner skruvdragaren i väskan och JOGGADE till Centralstationen. Kastade mig i princip ned för rulltrappan, kom ut på perrongen och såg tåget... åka iväg. Ja men kul! Två timmar till nästa.

Nu sitter jag på Espressohouse i Lund och försöker inbilla mig att det var BRA att jag missade det. Jag menar, jag ska hämta en bil och borde ju ändå inte sätta mig bakom en ratt nu. Bakis som man är.
Dessutom har jag ganska trevligt här med min kaffe och iPhone. Kollar lite folk och bara är. Älskar kombinationen av den sköna kafé-bakgrundsmusiken, sorlet, folk som skrattar och ljudet av mjölksteamern! Nu spelas Carla Bruni. Kafébiträdet försöker sälja in räkmackan till varenda gäst. Tanten bredvid är djupt inne i Sydsvenskan. Och jag.. Jag iakttar. Jag hade kunnat sitta på kaféer dagarna i ända. Kan man jobba som kaféhängare..

Jag kan även tänka mig att det ser aningens suspekt ut med en skruvdragare som sticker upp ur min väska. Ja, jag har lånat den av min bror i typ ett år nu. Dags att lämna tillbaka alltså. Älmhult nästa!

Bilden är från igår. Idag ser jag likadan ut.. fast andra kläder. Och snäppet tröttare.