Haha. Är det inte rätt typiskt. Varför träffar man alltid på någon när man inte vill. Inte för att det gjorde så väldigt mycket just denna gången men ändå. Är det inte rätt typiskt.
Jag menar, inte för att Malmö är överdrivet stort men sannolikheten att träffa på någon man känner vid halv nio på morgonen under den lilla cykelturen jag tog är ju ändå ganska liten.
Alltså, jag skulle bara få mer p-piller utskrivet, varför man måste samtala om hur man mår osv. Bla bla bla, jag mår bra. Nej, jag är inte sjuk. Nej, jag röker inte. Nej, jag snusar inte. Nej, jag har ingen fast partner. Ja, jag känner ett ökat sötsug. Eller så inbillar jag mig det.
Hur som helst. Så klart får man frågan: Vart är du på väg? (Denna gång i sms-form). Orkar man förklara p-piller-historien då? Det är ju egentligen inget märkvärdigt men man vet att om man gör det så blir det en obekväm situation för den andra... av någon anledning. Skruvar på sig och byter samtalsämne. Alternativt drar man ihop en rövarhistoria. Eller som i mitt fall; säger att man har varit hos läkaren. Jag brukar dra den. Då får man inga följdfrågor. Och båda kan leva lyckliga i alla sina dar.
Om nu vederbörande läser min blogg så har jag likväl skitit i det blå skåpet. Då får man bjuda på den.
 |
| Tråkig himmel idag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar