what about now.

Här följer ett något mer abstrakt inlägg än det förra.

Det är måndag. Det är mörkt. Det är snöblandat regn. Det är tankar och funderingar. Det är kluvet. Det är veligt. Det är tristess. Det är rastlöshet. Det är ovisshet. Det är väntan. 

Mitt i allt detta har jag lust att jobba ihjäl mig. Att dra på vinresa till Italien. Att dra till Norge. Att klippa av mig håret en aning. Att damma av mitt gamla intresse - dansen. Att bestiga Kebnekaise. Att plugga vidare. Att plugga utomlands. Att köpa bil. Att jobba ihjäl mig. Und so weiter. Och så snurrar det.

Med andra ord vill jag göra a l l t och det är nu. Inte i morgon. Och faktum är att jag vet precis vad det grundar sig i - nämligen de två första raderna i det här inlägget. Jag blir rastlös av det lilla. Nu är vi i det stora. (Lite Generation Y-syndrom över det hela).

Som grädde på moset: fyrkantiga ögon och inte en spänn till övers. Vad gör man. När man inte vet. Använder en livlina. Ringer en vän. Sandy El Hayek.

Sedan avvaktar man, känner efter och bestämmer sig. Det är b a r a det sistnämnda kvar. (Okej, jag må kanske vara bäst på att få det att låta som att det handlar om liv eller död, men ni vet ju att så inte riktigt är fallet).

We♥it.