Och även om jag inte höll på att dö i förra inlägget så räckte det med ett annat telefonsamtal för att få lite perspektiv på det hela, även om det egentligen inte var syftet med samtalet. Det råkade bara bli så. Det jag vill ha sagt är att ens egna bekymmer (om vi nu ens kan kalla det det) blir så otroligt banala om de sätts i ett lite större perspektiv. Det är en fin tanke på nåt vis. Jag gillar: "Vad gör det om hundra år". Å andra sidan kan man a l l t i d sätta a l l t i ett större perspektiv och därmed a l d r i g göra någon skillnad med det som jämförelsevis är småpotatis. Man tänker helt enkelt: "Vad gör det om hundra år".
Förstår ni vad jag vill ha sagt. Om inte - synd, jag orkar i så fall inte förklara. Sleep tight:)
Övrigt: Jag kan flumma iväg fullständigt på sena kvällar, särskilt om jag börjar bli trött i ögonen. Morgonen därpå tänker man: "Men va, haha varför skrev jag så?" Men det finns en viss charm i det. Den får vi tala om en annan gång. Vet att ni är nyfikna. Eller. Alltså nu flummar jag igen. Bäst att sätta punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar