Nu vet jag vad jag ska berätta. Jag var sist kvar på kontoret idag och skulle gå ut genom dörren när jag till mitt stora förtret insåg att den inte öppnades. Jag kom inte ut! Städaren på banken hade gått ut och låst utan att kolla om det var någon kvar hos oss. Det var det. Och där stod jag. Sa "men seriöst" säkert tio gånger högt för mig själv innan jag fick för mig att plocka upp telefonen för att ringa någon. Men preciiiis just då kom Daniel förbisusandes med bilen och kunde släppa ut mig. Alla glada. Lyckligt slut. Det var väl för väl.
För er som jag skrev med på chatten ikväll: Jag sa ju att jag skulle sova. Det brukar jag säga. Denna gången hade jag faktiskt tänkt det men något dök upp. Det brukar det göra. Som nu - jag uppdaterar min iPhone. Shit vilken tid det tar va. Det brukar det kanske göra? Nattis på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar